Sonen är i en så underbar period just nu, han vill upptäcka, undersöka, testa och försöka. Fast med det kommer också en del frustration när det inte blir som han tänkt sig. Som när jag lyfter bort honom från nått som jag inte tycker känns säkert, då blir han arg och ledsen, och ganska snart är han tillbaka för att undersöka vad det är som mamman inte vill sonen ska leka med.
Eller nyss kröp han ut i hallen och blev upprörd över att han inte kom in i sovrummet (eller kanske att det låter konstigt då jag vädrar i sovrummet och då "visslar" det i dörren)
Men när han inte får dessa frustrationsutbrott, då är han så underbar. Skrattar och leker med storasyster. Kan länge pilla på med nått alldeles ensam. När vi är på öppna förskolan kryper han iväg och leker med (nåja, det kanske är att överdriva) de andra barnen. Han kommer och visar nått som han vill att vi ska leka med tillsammans. Han ÄLSKAR musik, då nickar han med i takten och är det en barnvisa med rörelser han känner igen försöker han ibland göra rörelserna.
Han pekar på lampor som lyser och säger pah. Han smakar på något gott och säger mmmm. Han ställer sig upp (med stöd) och sätter sig ned. Han går med lära-gå-vagnen. Han går runt soffbordet, det har han visserligen gjort sedan innan jul, men nu går det fort!
Han är underbart söt när han är i min famn och han förstår att det vankas amning, då smackar han med munnen och försöker hjälpa mig med att få undan tröjan ♥.
Just nu skulle jag vilja stanna tiden - han får inte bli större. Eller jo, det får han ju, men jag försöker insupa varje sekund och spara minnen till dagar när det kanske inte är lika underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar