Min blick föll alldeles nyss på fotografiet på mamma som står på hedersplats här i vardagsrummet. Och jag blev jättearg på henne! Arg för att hon lämnat oss. Arg för allt jag ännu inte fått sagt. Och aldrig kommer få sagt henne. Arg för att jag behöver henne. Just nu.
Fast nu när jag skriver detta rullar tårarna. Är tillbaka i saknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar