Som jag skrev i förra blogginlägget så har glädje sakta men säkert återkommit i mitt känsloregister. Men det är inte enkelt för mig att känna glädje. Jag känner mig otrogen då. Det är som om jag gett ett (ofrivilligt) löfte att vara sorgen och ledsamheten evigt trogen. Jag har traskat omkring i mitt svarta hål så länge nu. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig när de där glädjekänslorna kommer. Skrattet fastnar lätt i halsen. Eller så blir jag ännu ledsnare för att jag varit glad.
Det kan väl ändå inte vara nyttigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar