Skört

Det behövs verkligen inte mycket för att få mig ur balans. Ett litet nej kan verkligen få mig rejält i gungning. Ett sådant litet ord som skapar så mycken oreda i mitt inre. Tur ändå att ett än mindre ord, ja, faktiskt kan göra att den där oredan, i alla fall för ett tag, kan puttas undan. Gömmas under en matta. Glömmas bort.

Igår sa jag ja till att träffa ett gäng mammor. Det blev prat om högt och lågt. Och för en liten stund fick jag känna att jag tillhör nånting. Att jag finns. Syns. Är önskad och älskad. För den jag är...