Amningstaliban?

Tittade på kvällsöppet igårkväll när de diskuterade amning och blev återigen beklämd över den okunskap som finns kring amning och hur fel det kan leda. Om kvinnor som vill amma men som med fel hjälp aldrig får en chans att kunna amma. Om amningsmotståndare som hävdar att det finns "amningstalibaner".

Fick lust att ställa mig upp och skrika: Det här är fakta: (det vill säga forskning visar och det är vad vi vet JUST NU) att amning ger fördelar. Men det är upp till dig som mamma att bestämma själv om du vill amma eller inte.

Det är en känslig fråga, för det rör något som berör oss djupt - våra barn och allas föräldrars strävan att ge sitt barn Det BÄSTA. Kanske känner sig då de mammor (och pappor) som väljer att inte amma misslyckade i att ge sitt barn Det BÄSTA och kommer då med felaktiga argument, som att det råder amningshysteri och försvarar sitt val mest mot sig själv i slutändan.

Kärlekens väg

Fastlagssöndagen, dagen som inleder fastetiden har som tema Kärlekens väg, något som sonens fina doppräst tog fasta på under sin predikan i söndags. Hur svårt det kan vara att älska någon annan om man inte älskar sig själv. Och att fastan kanske inte behöver betyda att ta bort något, utan att ge - kärlek.
Det är något som jag ska ta fasta på, så från och med onsdag, askonsdag, ska jag ge. Vandra Kärlekens väg.

Dagens leksak #7

Kanske inte så mycket en leksak som en lek ... att plocka ur, riva ned, rassla omkring med allt* som befinner sig i lådor, hyllor och tillslut på golv.

*klossar, böcker, pussel, gosedjur, plastburkar, -flaskor

En bild från när dottern var i samma ålder för att visa på fenomenet

Amning i Bibeln

För några söndagar sedan sjöng jag, som kören brukar på kyndelsmässodagen. En av texterna (1 Sam 1:21-28) fick mig att börja fundera, den handlade om Samuel, och om Hannah som väntade till sonen var avvand (alltså slutat amma) innan hon lämnade honom till templet.

Ingenstans i texten avslöjas hur gammal Samuel är när han lämnas i templet och jag frågade prästen efteråt om hon visste, men hon kunde inte svara på rak arm, men lovade att kolla upp det. Sagt och gjort men även när hon letat i sina böcker kunde hon finna någon exakt ålder på Samuel. Men hon tyckte att "ett par månader" borde han väl ha varit - vilket jag tyckte var väldigt synd att hon hade den inställningen, men det är ju den inställningen vi har i dagens läge: Bebisar ammas ett par månader och sedan ska bebisen äta mat! Men läser man texten ordentligt kommer i alla fall jag fram till att Samuel borde åtminstone vara över året eftersom de gjorde dessa offerresor till templet en gång per år.

Nu har jag gjort lite egna efterforskningar i frågan och i noterna till texten på bibeln.se står

tills poj­ken har bli­vit avvand Dvs. när han bli­vit ett par tre år.

och det känns ju mer troligt att Samuel ammades så pass länge innan han var avvand. För så länge ammades barn på den tiden.

Hittade denna målning av Gerbrand van den Eeckhout målad kring 1665 och här ser man en "toddler" (tycker inte det finns ett bra svenskt ord för denna ålder) som överlämnas till templet.

(Bilden lånad från Wikipedia)

Eftersom det inte finns någon närmare åldersangivning på Samuel när han överlämnades till templet, så tänker man sig ju hur det såg ut då med den tid och kultur man lever i just nu. Alltså tolkar vi idag att det är en liten bebis som lämnades i templet, men det torde mer troligt varit en pojke på 3-4 år.

Fullkomligt intetsägande

Under middagen tänkte jag att det måste jag skriva i bloggen. Och det är det enda jag minns nu.

Det finns hopp för medmänskligheten

I torsdags hände en allvarlig olycka på Roslagsbanan. Föraren har jag genom forumet Sjalbarn träffat vid ett flertal tillfällen, för hans fru är en av mina vänner på forumet.
Nu har det mobiliserats middagsleveranser, barnvakt, städning av hamsterbur, sällskap, böcker, filmer ... you name it! för familjen. Kärleken och omtanken som genomstrålar trådarna är starkare än dagens solsken från klarblå himmel.

Väninnan skriver att det känns så surrealistiskt, och det är en känsla jag känner igen. När mamma låg i respirator sina sista dygn i livet, ville jag att ALLT skulle stanna upp, spolas tillbaka, spolas fram och bara vara som vanligt. Solen som sken kändes som ett hån men samtidigt var det så underbart med våren och löven som sprack. Surrealistiskt ...

Svårt att få ihop det

Sitter och försöker lösa ett pussel med misspassande pusselbitar. Får inte ihop det hur jag än försöker. Lösningen finns säkert men jag ser den inte.
Problemet är alltså att pappan befinner sig i Malmö på tisdag och jag vill inte missa körövningen. Farmor som gärna är med dottern är upptagen på tisdagar hon med. Jag skulle kunna ta med mig båda barnen till kören, men det är inte optimalt. Alla andra lösningar som jag tänker ut har sina brister. Nä, jag får inte ihop det ...

Hönan eller ägget

Jag vet att jag inte mår 100% tipptopp när jag fastnar på spela.se eller king.com. Eller så gör spelen mig på dåligt humör?

Mammafel

Känner mig ledsen och frustrerad just nu. Allt som blev "fel" med dottern hade jag ju nu världens chans att rätta till med sonen. Men så gör jag samma fel i alla fall. 

Måste ta fasta på att än är det ju inte försent. Än går det att styra om skeppet. Lägga om kurs. Fast det är lätt att ramla dit. Fastna i gamla hjulspår. För det är ju det, jag är så nära, men ändå inte riktigt där. Skulle det vara fråga om en helomvändning tror jag det skulle vara lättare, för då är det ju fråga om nått helt nytt!

EFIT 4/2

En lördag i bilder

08:07 Ligger och funderar om jag ska stiga upp på en gång eller snart

 09:07 Fixar frukostsmörgåsar, lyxar till det och rostar lördagen till ära

10:06 Lyssnar på och tänkte lösa melodikrysset

11:06 En liten amningspaus såklart <3

 12:07 Påklädning pågår, sonen behöver sova, dottern behöver frisk luft!

13:07 Dottern hittar på nån lek - pirater med svärd kanske vi kan kalla den

14:14 Vi hittade ett hjärta i snön som dottern ville "fylla i"

15:13 Tar det lite lugnt med en stunds spel

 16:13 Kollar upp öppettider, måste till apoteket

17:12 Hemma igen, nu ska jag väl känna mig lite kryare (och nej, jag tänkte inte ta alla produkter samtidigt!)

18:11 Vilar i sängen och kollar på gårdagens På spåret som missades på grund av strulande barn ;)

19:10 Sätter mig vid datorn för att fixa med detta inlägg :)

 20:09 Melodifestivalen och glass - här effektfullt förevigat med sonens "hjälp" :)

21:08 Tappade intresset för TV:n så mamman och dottern spelar lite på telefonen, då det är svårt att fånga på bild så får det bli mammans knän :)

22:13 Precis avslutat dagens sista date med nässköljen. God natt

Vinterns varanden

Snorig narig näsa men helt underbart väder när kylan biter och snön faller fluffig från nästan klarblå himmel

Uppdatering

Efter det här inlägget har jag (försökt) ändra mitt förhållningssätt mot dottern. I och med detta har jag insett att till stor del ligger problemen hos mig. Det är jag som gör att dottern är "jobbig" och det är jag som tycker att dottern är jobbig, för hon reagerar ju fullt adekvat på mina små utbrott.
Tänk så mycket lättare det flyter på om alla är lugna och glada. Självklart får hon och jag bli arg eller ledsen, men vi behöver ju inte befinna oss i det hela tiden.
I lugnet finns det plats för alla känslor.

Det blev snabbt en förändring till det bättre, så nu vill jag fortsätta på det här spåret.

Jämställdhet?

Det här tyckte jag var så klokt skrivet av Nina Björk. Framför allt gillade jag detta:

6 timmars arbetsdag för alla föräldrar och speciellt förbud mot småbarnspappor att arbeta heltid

Varför är det kvinnorna som ska göra som männen för att det ska bli jämställt, varför kan det inte vara männen som ska göra som kvinnorna!

Problemlösningsinlägg

Det här ledde tillslut fram till det här och jag har tagit mig en ordentlig funderare på hur jag ska göra för att det ska fungera lite smidigare.

Jag hör mig själv i dotterns utbrott, och jag tycker inte om det. Jag vill ju inte bli tillsagd på det sättet, så varför säger jag det åt dottern. Jag vill leva efter det mycket enkla "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matt 7:12). Men det är inte så enkelt att alltid säga de rätta sakerna när jag är trött och less och ledsen. Med barn är det så tydligt att vad du ger, är vad du får. Barn gör inte som du säger, utan som du gör.
Att komma med (tomma) hot är långtifrån ett vinnande koncept, men där har jag hamnat alltför ofta, tyvärr. Plötsligt slinker det ur mig, jag biter mig i tungan och ångrar mig i samma sekund, önskar det var osagt. Men orden har redan nått dotterns öra och ett tag senare kommer det ett hot tillbaka. Fast lite fel, för hon hotar ju med detsamma, så det blir ju hennes förlust i alla fall ...

Har nu läst stärkande ord på lite olika håll. Känner att det som behövs, för oss alla, är en mer närvarande mamma. Jag har så lätt för att vara "någon annan stans", steget före eller kanske lite efter, bara mentalt men i detta fall så är det inte så bara.
Jag måste komma ihåg att dottern vill samarbeta, men att hon just nu testar hur det känns att säga nej, hon undersöker sina gränser och våra.
Jag ska välja mina strider!
Jag vill sluta ställa onödiga frågor, det jag vill ska komma som en uppmaning.

Förhoppningsvis blir det bättre snart och det jag vill och önskar jag var sätter sig i ryggmärgen och blir det sätt som genomsyrar vår vardag tillsammans.

Hinner inte, hänger inte med, glömmer och missar - så är den övergripande känslan för dagen

Så skrev jag alldeles nyss på forumet jag hänger på. För så är det för mig just nu. Hur jag än gör så känner jag att det är nått som blir lidande. Som nu, nu är det datorn som får mitt fokus, och då känns det som att jag missar nått i sonens upptäckarglädje eller utveckling. Går jag till öppnis så får jag vara social samtidigt som jag har fokus på sonen, men då gnager det med alla saker som borde fixas hemmavid. Är jag hemma och fixar så hinner jag ändå inte med det jag tänkt för sonen hittar på bus och drar omkring, och vips vill han sova precis när det är dags att hämta dottern. Går och handlar men glömmer hälften av det som behövs för dottern testar hur det känns att vara tvärtemot.

Hinner inte, hänger inte med, glömmer och missar - så är den övergripande känslan för dagen