torsdag 7 november 2013

Unge herrn

Jag är sååå kär i sonen. Han är så fin på alla sätt och vis, och mitt hjärta smälter varje gång han skrattar. Vilket han gör ofta och gärna. Igen! säger han när jag gör nått han tycker om. Och så skrattar han.

Han har en stark vilja, och med åldern kommer med det en viss ... förvirring. Ena stunden vill han. Nästa är det NEJ! med riktigt stora bokstäver. Så ser jag på honom att han egentligen bara testade sina, mina och resten av familjens gränser. Då frågar jag igen och är han redo får jag ett ja som svar.

Det är svårt med alla ord han lär sig. Hur och när tar ordet slut egentligen. Strumporna, eller som ikväll vaggvisorna får både en två eller tre extra na på slutet. Ordet vaggvisorna blev liksom en liten nynnad sång - vaggvisornananana

Jag är sååå kär i sonen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar