En ursäkt till mig själv

Jag tror jag var lite hård mot mig själv i inlägget nedan. Jag ber mig själv om ursäkt för det. Och för alla som oroat sig för dotterns hand, och mitt beteende vill jag förtydliga. Små barn är nyfikna. Och snabba. Vi vuxna kan göra allt för att olyckor inte ska ske. Men det gör de ändå.

Dottern hjälpte mig med matlagningen. Hon stod på en armlängds avstånd från spisen. Plötsligt ser jag hur hon har sin hand på den nyss använda varma plattan. Och jag SKRIKER rakt ut - samtidigt som jag sätter på kallvattenkranen och lyfter dit min ledsna lilla dotter. Där står vi. Hon gråter. Jag tröstar. Kallvatten spolar över hennes lilla lilla hand.
Mer än så kunde jag inte göra. Trösta och spola kallt vatten. Och mer än så kan jag inte förvänta mig att nån ska tycka att jag skulle göra.
Ikväll har jag pratat med en barnsjuksköterska. Hon tyckte jag gjort helt rätt. För så mycket mer finns inte att göra. Nu ska vi bara se till att hålla rent där en blåsa gått sönder.

Tunnelbanetankar

Många tankar bråkar runt i huvudet. Ska jag ha dåligt samvete? Jag har det. Jag är ingen bra mamma. 1 jag gör så att dottern bränner sig. 2 jag gör inget åt det. Så nu kommer hon väl att få fula ärr och hata mig för det i all tid. Förlåt mig, min allra vackraste. Jag älskar dig.

Argh

JAG VILL INTE! Ursäkta utbrottet. Behövde bara få det ur mig.

Yeay (eller nått!)

Äntligen lite rolig läsning från försäkringskassan. Inte "slå klackarna i taket" roligt. Men tillräckligt för att känna att jag är värd nått. Rik kan jag inte kalla mig. Men vi kommer att överleva. Jag kommer att ha nån hundralapp över när räkningarna är betalda. Ha råd att gå utanför dörren. Skönt.

Helg

Efter en intensiv helg har jag lärt mig att

• Jag är ingen klädbytesdag-handlarmamma. Jag vet inte hur man gör fynd. Jag får panik bland mammor (och pappor) som sliter och drar i högarna av kläder. Tycker att jag är i vägen. Vågar inte ta plats. Nåja, jag kom därifrån med två tröjor, tre byxor och en overall för inalles 109:- En byxa måste lagas lite i grensömmen och overallen är sliten men inte utsliten. Annars var det fina fynd! (Och overallen sitter så fint på dottern så det blir en perfekt overall till förskolan!!!)
• Pappan vet inte vad ett mellanmål är. Känner mig en smula orolig för kommande helg när jag ska till Irland. Nåja, dottern lär inte svälta ihjäl. På sin höjd kommer hon att bli grinig. Men det är ju pappans bekymmer!
• Dottern gillar att bli uppmärksammad. Men inte hela tiden. Och inte så intensivt. Hon vill oxå ha matro.
• Behålla lugnet trots en illskrikande dotter som har ont efter att bränt sig på en platta. Ingenting hjälpte. Övertrött. Hungrig. Ont. Då var det bara gråt och skrik. Har aldrig sett dottern så otröstlig tidigare. Tillslut somnade hon totalt utmattad i MeiTai:en. Sov en liten stund. Sedan var det gott med middag. Och handen mår efter omständigheterna MYCKET bra.

Sorg

Plötsligt kommer den över mig. Sorgen. Saknaden. Jag känner mig liten. Ensam. Rädd.

Lycka!

Äta äpple. Åka sjal. Det är lycka. Att vi alla (3) blir äppelkladdiga tar vi inget extra för!

Dagens goda gärning

Klicka och skänk mat. Gör det varje dag.
Har du lite mer tid. Utöka din engelska vokabulär och skänk ris i samma veva.

Höst

Det är höst nu. Idag skiner solen. Äntligen! Då är det trevligt att leka ute en stund.

Trögflytande

Jag har en hjärna full i snor. Svårt att tänka då. Borde en massa saker. Men vad?

Mentalt-tvärstopp

Sitter vid datorn och ska "söka jobb". Plötsligt låser sig hela min själ. Mitt inre bara vägrar. Jag har ju suttit här så många gånger förr. Skickat in ansökan efter ansökan. Fått nej efter nej. Så nu när jag är tillbaka i den svängen så låser det sig. Jag vet inte vem jag är. Vad jag vill. Vad jag kan. Vet inte mitt värde. Vet inte varför jag måste sitta här och "söka jobb". Varför?
Och inte blir det bättre av att det är GRÅTT GRÅTT GRÅTT ute.

Barncentrering

Sitter och läser en mycket intressant och tänkvärd tråd på mitt favoritforum Sjalbarn. Det handlar om barncentrering, och jag kan se att vi/jag ofta agerar lite för barncentrerat (helt omedvetet fram till nu!) och att dottern reagerar på detta.
Ett tydligt exempel: Vi sitter vid matbordet och äter. Dottern äter glatt. Vi småpratar. Allt fungerar som det ska. Nu har mamman och pappan ätit upp. Då får dottern vår totala uppmärksamhet. Vi hjälper henne. Matar henne. Pratar bara med henne. Plötsligt kommer skeden flygande från dottern. Hon vill ju inte ha all den här uppmärksamheten.
Så från och med nu ska jag försöka agera mindre barncentrerat och se om underbaraste dottern kan bli än mer underbar!

Parklek

Idag (eftermiddag) har jag och dottern haft en underbar dag. Vi tog oss till parkleken i Aspudden. Och det var väl värt sin resa. Jättestor och fin park med massa djur (som man får klappa om de vill bli klappade!)
Till sällskap hade vi ett gäng jämnåriga pojkar med mammor (och några pappor). "Marsmammorna" som vi kallar oss ;) Som sagt var det var en underbar dag! Nu river dottern runt här hemma. Pappan dricker lite kaffe i väntan på maten. Som nästan sköter sig själv i ugnen. Jag försöker undvika att tänka på att jag har ont i halsen.

Utelek

Gräva sanden

Gunga gungan

Kaffe vid datorn. Då känns livet bra.

Kaffe vid datorn. Då känns livet bra.

Fel!

Min blogg är knäpp. Det förra inlägget - Glad med sorg - ska ju vara publicerat idag, den 19 september. Samma sak med detta inlägg!!

Glad med sorg

Idag känner jag mig glad. Solen skiner. Lämningen av dottern på förskolan gick precis sådär som jag vill att det ska gå till. Inga tårar - inget gnäll! Bara en mysig kram och puss och sedan in i leken igen.
Men samtidigt lurar gråten väldigt nära. Sorgklumpen i magen har krupit upp och satt sig i halsen istället. Men sorg är inget fult. Sorg är en sund känsla. Även om den kan vara och är så ofantligt tung att bära stundtals. Då måste den få komma ut. I tårar. I saknad.

Oliver

Har nyligen avslutat en supermysig måltid i sällskap med dottern. Pappan är ute med jobbet, så det blev tjejkväll här. Vi passade åt pasta med broccoli, vitlök och OLIVER! Det är supermums med dessa små godsaker tycker dottern. Jag riktigt ser hur hon njuter. Svarta eller gröna - båda är lika goda. När det tar slut på hennes tallrik pekar hon efter de som finns på min tallrik. Så om jag ska hinna få nån måste jag mumsa i mig mina i samma takt som dottern.

Funderar

Undrar så hur jag ska bryta den här påbörjade nedåtgående spiralen. Det har ju känts ganska bra en tid. Men de senaste dagarna har den treden bytt riktning. Ibland kan det fungera (för mig) att få känna mig fin på utsidan. Så följer liksom insidan med. Idag fungerade inte det. Inte fullt ut iaf.
Nu ska jag ta mig i kragen. Dricka upp kaffet. Sedan ta tag i min lista. Bocka av en massa tråkiga men nödvändiga saker som bör göras. Kanske känslan av tillfredsställelse att fått rensat i röran kan få mig att må bättre.

Matsedel

Ikväll testade jag nått nytt. Eller nästan nytt. Jag gick till Ica Maxi efter middag och nattning av dottern. Det är så lungt och skönt på Ica på kvällen. Att handla mat kan då upplevas som nånting riktigt njutningsfullt. Till skillnad mot att befinna sig i en mataffär en fredag eftermiddag. Det är ren och skär stress.
Vad var det för nytt med det här då? Jo, jag hade en lista med matvaror som skulle inhandlas. Listan i sin tur var baserad på en matsedel för en vecka. Så nu ska vi klara oss. Middagar är fixade för en liten tid framöver. Det kanske ger mig ett efterlängtat lugn. Och så slipper jag handla middag tillsammans med en gnölpöl till dotter. Hoppas så att denna rutin vill sätta sig och fungera i våra liv

?

Det här har varit allt annat än en bra dag. Arg. Ledsen. Less. Irriterad.
Nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig. Det ska bli skönt. Att den här dagen är slut.

orkar inte

Nej nej nej och åter nej. Orkar inte med sånt här. Hatar att läsa papper från fk. Det kommer ju aldrig nått kul från dem. Nu tycker de att jag ska klara mig på under existensminimum eller nått. Orka inte ens skriva det här. Är bara less och ledsen. Fan jag hatar att vara arbetslös. Jag vill tjäna pengar. Ha råd att gå utanför dörren... (Ha råd att befinna mig innanför dörren)

Ord

Varför ska det vara så svårt. Att hitta de där orden som ger stöd. Visar vad jag menar. Få kärleken som finns bakom att lysa igenom. Det blir bara platt och tråkigt. Känner mig som en papegoja som bara upprepar det alla andra redan skrivit. Jag vill vara en vän. Jag vill ha vänner. Just nu känner jag mig mest som ett skämt. Ett dåligt skämt som glöms bort så fort man hört det.

Ute och går

Eller snarare försöker gå. Jag har sån träningsvärk så jag bara stapplar fram. Och trappor är inte ens lönt att försöka sig på.

I mörkret

Hade svårt att somna igårkväll. (Kanske för att jag somnade när jag nattade dottern.) Låg och tänkte. Försökte minnas hur det såg ut hemma hos mormor och morfar. Jag kunde känna dofter där i mörkret. Den speciella doften hemma hos dem. Doften av kryddpeppar från kryddlådan som jag alltid öppnande felaktigt när jag skulle plocka fram kritorna. Men jag fick inte riktigt ihop hur hallen såg ut. Var trappen ned till källaren var. Tänkte att jag skulle fråga mamma. Så slår det mig. Det går ju inte. Då kom tårarna istället. Jag saknar min mamma så. Varför lämnade du oss?

På språng!

Dottern provar byxorna. Jorå, det funkar. Men de är superstora! Fattar inte. Enligt mönstret ska det motsvara cl 74-80. Men de här är ju längre än ett par 92:or som ligger och väntar på att dottern ska växa i dem. Nåja, kanske krymper de lite när jag tvättar dem. Jag är trots allt nöjd med reslutatet. Dottern lär ju inte krympa. Och muddarna gör ju att byxan inte upplevs som såå stora

Byxa

Pappan är ute med sina vänner. Så jag passar på att låta symaskinen gå. Ett par muddbyxor till dottern. De blev väl sådär bra. Stora är de. Fast det gör väl inget. Hon växer ju. Längtar till i morgon. Så jag får prova. Först då kan jag uttala mig om jag är nöjd eller ej.

Plocka

Ibland känns det som om jag inte gör annat än plockar. Samma saker ska ständig plockas upp från golv. Diska samma mugg för sjuttioelfte gången. Bara idag. Kläder ska tvättas. Usch det är så tråkigt. För de måste ju vikas ihop sedan. Fast det blir ju fint i lådor och garderober. Det ska lagas mat. Sedan diska. Ständigt nått som kräver "arbete". Känner mig lite borttappad i alla dessa måsten(?). Men det är ju jag som vill ha det på den här nivån. Blir det för stökigt mår jag ju inte heller bra. Välja mellan pest eller kolera. Fast väljer jag att städa, plocka, fixa så infinner sig (en liten stund av) frid efteråt och jag får må bra.

Bolibompa

Dottern: Blopblaa (sjunget)
Mamman: Vill du titta på bolibompa?
Dottern: Ja - nickar glatt

Duntoffla

Mössa

Sytt en mössa till dottern idag. Den blev jättefin. Och jag är jättenöjd. Dottern verkar oxå nöjd. Dockan fick låna mössan.

Här går jag

Dottern alltså.

Smörgås

Pappan: MackDonalds - det är där man kan köpa smörgåsar

Kärlek

Dottern (sitter på golvet och har en strumpa på handen): Kelek
Mamman: Kärlek?
Dottern: Ja

Första coaching

Idag var jag på mitt första möte med coachen. Det kändes bra. Vi kommer bra överrens. Vi tänker lika vad gäller jobbsökande. Allt ger mig BRA vibbar. Det känns bra helt enkelt. Snart är jag en yrksekvinna... Så känns det!

Pannkaka

Så var energin låg igen. Bara på grund av ett samtal. Så nu får stackars dottern ta smällarna. Förlåt älskade du. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra så att det här blir bra. Nu bränner jag pannkakan...

Bloggkoll

Följ min blogg med bloggkoll

Telefondilemmat

Alltså, jag blir tokig eller nått. Det är jobbigt. Telefonen ringer och jag borde verkligen svara. Men jag ORKAR inte. Jag vet att det är snabbt överklarat. Men jag vet oxå att det finns en stor risk att jag blir fullkomligt tömd på energi. Så ibland väljer jag att inte svara. Och få dåligt samvete istället. Men det kan jag leva med. För jag har iaf energin kvar. Nästa gång det ringer kanske det går bättre.

Välkomna!

Här kommer det att bloggas om mig. Min dotter. Min sambo. Mitt liv. Vårt liv. Lite pyssel. Det som händer i våra liv. Ur min synvinkel. Välkomna, och trevlig läsning!