Idag känner jag mig glad. Solen skiner. Lämningen av dottern på förskolan gick precis sådär som jag vill att det ska gå till. Inga tårar - inget gnäll! Bara en mysig kram och puss och sedan in i leken igen.
Men samtidigt lurar gråten väldigt nära. Sorgklumpen i magen har krupit upp och satt sig i halsen istället. Men sorg är inget fult. Sorg är en sund känsla. Även om den kan vara och är så ofantligt tung att bära stundtals. Då måste den få komma ut. I tårar. I saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar