Sitter vid datorn och ska "söka jobb". Plötsligt låser sig hela min själ. Mitt inre bara vägrar. Jag har ju suttit här så många gånger förr. Skickat in ansökan efter ansökan. Fått nej efter nej. Så nu när jag är tillbaka i den svängen så låser det sig. Jag vet inte vem jag är. Vad jag vill. Vad jag kan. Vet inte mitt värde. Vet inte varför jag måste sitta här och "söka jobb". Varför?
Och inte blir det bättre av att det är GRÅTT GRÅTT GRÅTT ute.
Hittade hit från länk i Sannas blogg! Tack för i lördags, roligt att ses! Har precis också satt mig vid datorn för jobbsökande, USCH och fy. Och så pratar Anders Borg om att alla ska ha jobb, känna arbetsgemenskap, stolthet över sitt arbete osv... Men det kommer att lösa sig för oss! KRAM Anna
SvaraRaderaTack själv!
SvaraRaderaVisst kommer det att lösa sig för oss, men på vägen dit kommer det nog att komma fler sådanahär dagar. Är jag rädd för. Jag försöker att inte nedslås totalt iaf. Tar en paus när det tar stopp.
Jag förstår precis. Har precis knåpat ihop en ansökan som jag undvikt att färdigställa i fyra dagar... Idag måste den in! Jag belönar mig själv med ett glas vin i kväll. Jag gör som när jag vill att dottern ska ta kåvepenin: jag mutar! Mutar mig själv. För annars går det inte. Man blir så jäkla knäckt av nej på nej på nej. :-( Kram på dig!
SvaraRadera