Sitter och läser en mycket intressant och tänkvärd tråd på mitt favoritforum Sjalbarn. Det handlar om barncentrering, och jag kan se att vi/jag ofta agerar lite för barncentrerat (helt omedvetet fram till nu!) och att dottern reagerar på detta.
Ett tydligt exempel: Vi sitter vid matbordet och äter. Dottern äter glatt. Vi småpratar. Allt fungerar som det ska. Nu har mamman och pappan ätit upp. Då får dottern vår totala uppmärksamhet. Vi hjälper henne. Matar henne. Pratar bara med henne. Plötsligt kommer skeden flygande från dottern. Hon vill ju inte ha all den här uppmärksamheten.
Så från och med nu ska jag försöka agera mindre barncentrerat och se om underbaraste dottern kan bli än mer underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar