Kyrkhelg

Halv tio i lördags infann mamman sig i kyrkan för att sjunga upp och öva lite inför en av de största kör-händelserna i hennes körkaktiva liv. För allhelgona känns som körårets största grej - med inbjudna solister, orkester och sedan fullsatt kyrka!

I år blev det väldigt speciellt. När vi skulle sjunga igenom en av psalmerna rasade det över mig och tårarna bara kom... Men sedan fanns det inte tid till mera sorg, utan jag försökte istället känna glädjen över allt som mamma lärt mig. Gett mig.

Och vad jag sjöng. Ja, kanske inte så bra på 11 gudstjänsten. Men sedan. På konserten. Våra extradrillningar hade gett resultat. Efteråt fick vi höra från en gammal medlem i kören att, framför allt i sista satsen "In paradisum", vi lät som änglar. Och jag kände att jag under konserten fått som en skänk från ovan - jag lånade ut min kropp åt en ängel som sjöng åt/med mig.

Idag tog jag och dottern oss iväg på gudstjänst med små och stora. Temat för dagen - sorgens kärna. Inte heller idag fanns det tid för tårar. Även om jag kände hur de brände där bakom ögonlocken. Men med en 19 månaders tjej som vill vara överallt och ingenstans, finns det liten tid för riktig eftertanke...