Jag gillar våran tradition. Att gå i kyrkan varannan söndag. På Gudstjänst med små och stora. Det är mysigt. Samtidigt som jag är alldeles slut efteråt. För dottern är överallt och rusar runt. Sitta still och titta/lyssna/sjunga är inte hennes grej. Att hoppa runt. Dansa. Klättra. Det är hennes grej. Härligt och livsbejakande. Men mentalt påfrestande för mamman.
Idag kom en äldre herre fram till oss efter gudstjänsten och tackade så mycket! Han blir så glad av att se min fina dotter. Och det värmde mitt hjärta att få höra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar