Fördomsfull?

Snubblade över en länk med ett test på hur fördomsfull du är. Jag är riktigt nöjd med resultatet. Jag fick 78 % rätt. Dvs två fel av nio frågor. Och en av frågorna tycker jag faktiskt att svaret är felaktigt, för hur jag än läser, kan jag inte komma fram till att det är det rätta svaret! Det andra felet var ett klassiskt slarvfel ;)
Testa du med. Hur fördomsfull är du? (Och avslöja gärna ditt resultat här!)

Dåligt samvete eller?

I gårkväll satt jag och läste ikapp i mina bloggar som jag följer. Många av dessa är (naturligtvis) andra föräldrar som skriver om livet tillsammans med (små)barn! Och jag fick så dåligt samvete. För oj vad de hittar på saker. Går på museum. Leker ute i parken. Bakar. Går ut i skogen. You name it!!!
Jag VET att jag kan ju inte slå ihop allas listor till en lista på saker som jag/vi borde göra. Men ändå.
Fast å andra sidan. Vi gör ju oxå saker. Bara andra saker. Som att åka till farmor och farfar. Eller laga mat tillsammans. Eller springer runt som små galningar. Eller sover bort hela förmiddagen...
Så jag borde väl inte alls ha dåligt samvete. Bara känna lugnet över att de val jag gör. De val vi gör är bra för vår familj. Det fungerar bäst för oss!

Summering

Så här på årets sista skälvande timmar är det hög tid att sammanfatta ... julen ...

Jorå, det blev jul i år oxå. Även om det mesta kändes så annorlunda och konstigt. Med en 1½-åring och två 3½-åringar som tycker det är roligast att ÖPPNA paket, blir julklappsutdelningen en stressig kamp mot julklappspapperet!!! Mamman hängde inte med för fem öre från vem vilken julklapp var från. Och när alla klapparna var öppnade, kunde mamman med sorg i hjärtat konstatera att, även om hon under eftermiddagens gång inte skänkt saknaden en tanke, märktes det väldigt tydligt att mammans älskade mamma inte längre finns med oss. För mammans (och dotterns) julklappshögar var faktiskt (o)väntat små. Inte för att mängden julklappar spelar någon som helst roll, men där och då blev det så tydligt att den stora julklappsshopparen inte varit med...

Fast å andra sidan var det väl tur det, för när det var en julklapp kvar, vägrade dottern att öppna ett paket till. Inte ens kusinernas paket lockade. Till och med för en nyfiken, ivrig liten tjej kan det bli för många paket att öppna!
Vad fick hon då: En pippidocka - mycket populär! En nalle - har hon knappt tittat åt efter julafton. Några pussel - jorå, de kan funka när humöret är sådant. Play Doh - kräver ju än så länge vuxet sällskap , men då är det å andra sidan väldigt roligt att "dega"! 6 böcker - mammans favoriter Barnvagnsgaloppen och/eller Kanel och Kanin letar efter sommaren, dotterns favorit Matildas katter! Lite kläder och nått mer som jag inte kommer ihåg just nu...

Vad gjorde vi mer då, förutom att bli less på julmat? Ja, lite pulkåkning och lek och bus med kusinerna hanns ju oxå med såklart.
Bilresorna norr och söderöver gick oväntat bra. Norröver sov dottern typ 95% av tiden. Söderöver inte fullt lika mycket men det gick ju bra det med :)

Nyårsafton i morgon firas hos farmor och farfar. Det blir nog bra det...

En synnerligen God Jul

Vill härmed önska alla mina läsare en God Jul!
I morgon åker vi norrut. Ungefär halvvägs till Kiruna härifrån räknat. Där ska hela lilla familjen fira jul tillsammans med mammans familj. På ett nytt sätt. För en älskad person saknas. Och det gör ont i alla våra hjärtan att det är så...

Julklänning

Äntligen satte jag mig vid symaskinen för att sy dotterns fina julklänning. Jag är faktiskt mer än nöjd. Även om det tog betydligt mer tid i anspråk än vad jag räknat med att det skulle ta. Fast då har jag ju varit noggrann. Då tar det ju längre tid...

...

... jag vill inte ... så är det bara

Onödiga frågor

Ibland blir jag så "argh" på mig själv. När jag ställer alla dessa frågor till dottern. Frågor som hon inte alls ska behöva ta ställning till.
Exempel: Jag ska lämna dottern på förskolan. Då kommer det: Ska vi säga hej då nu? "ARGH" Jag borde väl ändå säga: Nu säger vi hej då! Eller kanske: Hej då, vi ses i eftermiddag! Eller nått sånt.
Ibland är dock dottern så klok så hon säger ifrån. Sluta! När det blir för många frågor

Tänt ljus

Ikväll tänder jag ett ljus och tänker på Inger som i lördags lämnade oss här på jorden.

Skönt

Idag har dottern varit en "heldag" på förskolan, dvs 9-15. Och det var stor skillnad mot före helgen. Så skönt. Gillar inte att gå hemma med vetskapen att dottern är ledsen på förskolan. Då har jag henne hellre hemma. Även om det innebär att jag inte kan hålla på med mina jobbsökaraktiviteter. Men som sagt, idag var det en annan sida dottern visade upp på förskolan. Hon hade varit lite ledsen på förmiddagen, men sedan hade det varit soliga roliga tjejen resten av dagen :)

Allting är relativt

Ibland är det så skönt att läsa/höra talas om andra 1½-åringar. Då kan dotterns utbrott liksom blekna till en liten stillsam sommarbris. Men oj vad jag lider med de som har dessa stormar flera gånger dagligen. Stormar som aldrig vill mojna.
Och när vi befinner oss mitt i våra stormar är det ändå ingen tröst att veta att nån har det värre. För mitt i stormen är det jobbigt. För mammahjärtat. För dottern. Hon skriker sig hes. Tårarna trillar nedför hennes runda kinder. Men plötsligt säger jag visst nått som bryter stormen.
I morse lät det ungefär såhär:
Dottern, argt och ledset: Nej! Vill inte byskor!
Mamman, bestämt: Det regnar ute, du måste ha byxor på dig när vi går till förskolan.
Dottern, argt: Nej! Inte skor!
Mamman, bedjande: Men de blåa stövlarna då?
Dottern, glatt: Ja! Stöblar! Blåa!

Planeringsdag

Idag är dotterns förskola stängd för det är planeringsdag. Då hade mamman tänkt baka pepparkakor med dottern. Kavlar, pepparkaksmått, pepparkaksdeg och annat plockades fram. Förkläden åkte på. Dottern verkade se framemot att få baka.

NU blev det mest äta pepparkaksdeg. Mamman visade gång på gång hur det skulle kavlas och tryckas ut pepparkakor. Dottern ville bara äta degen ändå... Mamman tryckte ut pepparkakor ur sin deg. Men att kavla det var svårt. Degen envisades med att fastna på kaveln hela tiden. Mamman började bli arg, argare, argast. När en plåt var fylld med pepparkakor gav mamman upp...

Jag är nog inte skapt för det här att göra saker tillsammans med en 1½-åring. Jag blir bara irriterad över att hon inte gör som jag visar. Att det kladdas. Jag VET att jag inte kan begära nått annat. Men jag blir lika fullt irriterad. Jag vill ju att saker ska göras på MITT sätt. Jag vill inte bli irriterad. Jag vill göra saker tillsammans med min dotter...

Innan sömnen kommer

Det är dags att sova. Mamman och dottern ligger bredvid varandra i sängen.

Mamman: God natt dotter. Jag älskar dig.
Dottern stryker mamman på armen: Älskar

Vilja

I förmiddags pratade jag med en av fröknarna på förskolan om dotterns förändrade inställning/beteende. Hon sa nått som jag har tänkt på lite extra. Och ju mer jag tänkt, desto mer har jag stört mig på det.
Hon sa: När dottern nu varit sjuk har hon upptäckt att hon får sin vilja igenom när hon gör sådär.
För det första - Vi har verkligen inte dansat efter dotterns pipa bara för att hon varit sjuk. Dottern har fått det hon velat ibland. Ibland har hon inte alls fått det. Ibland har det blivit en liten kompromiss. Jag undrar, tycker fröken att dottern är bortskämd?
För det andra - Dottern är alldeles för liten för att kunna förstå det här med manipulation, som det är frågan om när det kommer till "att få sin vilja igenom". Dottern har nu börjat upptäcka att hon INTE styr världen. Hon har en vilja, som ibland krockar med nån annans vilja, och då kan inte hon få sin vilja igenom. Hennes tankar om vad som skulle ske, sker inte, och det är jobbigt... Jag undrar, har inte fröken koll på denna utveckling hos barn?
Den, som enligt mig felaktigt, kallas för trotsålder. Jag vet att jag har använt mig av den beteckningen. Jag ska genast sluta med det. Hädanefter ska jag kalla den prövotider, som en så klok mamma på sjalbarn tyckte det skulle heta istället.

Barnet prövar och testar och vi föräldrar blir prövade

Lusselelle

I morse ringde väckaklockan tidigt tidigt! Fast jag låg redan vaken så mig gjorde det inget... Jag tog mig en skön dusch, passade på att njuta lite extra, då det var första gången på länge som jag kunde duscha ostört!!! Åt frukost ensam med DN, det njöt jag oxå av.
Sedan var det dags för dottern att vakna. Tack och lov vaknade hon på rätt sida :) Blöj- och klädbytet gick alldeles utmärkt. Dottern öppnade sitt kalenderpaket och blev väldigt glad åt tomtarna på julskivan. Frukosten åt hon framför TV:n och bolibompa (eller blopba!)
Ja, jag vet! TV! Men allt som kan få rutiner att flyta på utan utbrott är bra rutiner...
Vi kom oss iväg, ut i regnet och mörkret! Dottern fick med sig sin pipmugg och smörgås som ännu inte var uppäten. Hon kommenterade att det regnade och att det kom droppar på handen. Vi hade det så mysigt....
Ända till overallen skulle tas av på förskolan. Då bröt dottern den fina trenden och satte igång. Skrek och kastade allt som kom nära. Tack och lov gick det ändå ganska snabbt över. Och dottern chockade mamman med att faktisk hoppa över till en av fröknarnas famn och vara med i luciatåget!!!!!!
Visserligen kom hon åter till min famn så fort första sången var sjungen, men det var bara så mysigt att få ha henne i famnen och titta på alla hennes kamrater lussa för alla närvarande föräldrar. Första gången i år som julstämningen infann sig i mitt sinne :)

Ska jag skratta eller gråta?

Igår var jag på en "inspirationsföreläsning". Ja, jag sätter snuttar på det hela, för jag vet inte om jag blev särskilt inspirerad. Helt ärligt satt jag och tänkte - Ska jag skratta eller gråta?
Jag valde skrattet, även om det satte sig på tvären ibland. Dogge Doggelito är en kille med åsikter, men mig gav hans tankar inte mycket. Tyvärr.
Jag hoppas i alla fall att den missförstådda musikern fick sig en tankeställare.

Svårt

Dottern har nu gått två dagar på förskolan efter förkylningen. Det är ingen hit. Hon vill inte vara med. Hon är ledsen. Saker som hon i "vanliga" fall gillar att vara med på (utelek, sång...) vill hon absolut inte vara med på.
Det gör ont i mitt mammahjärta då. Jag vill ju inte att hon ska vara arg och ledsen hela dagarna. Gårdagen var nog en bättre dag än idag. Ser jag till morgonen så följde de samma mönster. Fast dagens lämning gick bättre och snabbare än gårdagens. Svårt.
I morgon är det luciafirande tidigt. 7.15 ska dottern vara på förskolan, ombytt och klar. Det ska bli spännande å se hur det kommer att gå. Vid den tiden sover vi oftast fortfarande... Funderar om jag ska bli kvar på förskolan tills jag måste på möte?
På måndag är förskolan stängd pga av planering. Sedan är det snart jul. Med lite mer än två veckors ledigt för dottern. Så nästa vecka vet jag inte riktigt hur jag ska göra? Ska hon fortsätta att få gå kortare dagar? Ska jag vara med henne lite mer på förskolan? Ska hon få vara hemma de dagar jag kan ha henne hemma? Eller ska farmor ta hand om henne när jag inte kan? Svårt.
Inser att det här är ju egentligen ett lyxproblem. Att jag har tur (i oturen) att jag just nu kan vara med henne såpass mycket. Fast hade jag haft ett jobb, skulle det ju inte finnas så många olika alternativ att välja på. Nu slutar jag innan jag snurrat in mig alltför mycket!!!

Lussebulle

Idag har jag och dottern bakat lussebullar. En sanning med modifikation. Först försökte jag få dottern med på noterna att faktiskt vilja vara med å baka! Inte det lättaste, men tillslut var förklädet på plats och hon satt vid bordet :)

Ja, då var det ju roligare att smaka! på degen. Efter att jag sagt att man får smaka på degen, inte äta upp den satt hon länge och poängterade att hon "maka"! Degklumpen blev mindre och mindre... Mamman rullade lussekatter för glatta livet :)

När alla katterna var fixade tog mamman med god assistans från dottern hand om den lilla degklump som var kvar av dotterns bit av degen. Se så fin kisse det blev!

Här är hela högen med mycket mumsiga lussebullar. Det kan både mamman och dottern intyga!!!

Komplett

Efter många om och men. Och en dag försent blev då äntligen paketkalendern komplett. I dagens paket hade jag lyckats sy dottern ett förkläde. Fast egentligen skulle det varit gårdagens paket, men man kan ju inte få allt att fungera som man vill....
Och att sy ett enkelt förkläde var visst svårare än vad jag trodde! Först sydde jag en söm åt fel håll, så jag var tvungen att sprätta. Sedan tog den vita tråden slut!!! Så jag sydde med röd istället, fast det blev ganska läckert trots allt.
Dottern blev glad och hade gärna på sig det. Insåg då att det blev lite för stort i ryggen, men då kanske hon kan ha det även nästa jul oxå!!!

Stulen?

Helt ärligt alltså. Vem snodde min dotter igår. Och lämnade ett trotsigt monster i utbyte. Utbrotten bara löste av varandra. Och eskalerade till ett crescendo i gråt och skrik. Skrek sig blå. Och hes. Det gjorde hon. Mamman grät inombords Men utåt höll hon sig lugn. Idag är finaste dottern tillbaka. Med skratt och bus. Då är det lätt att älska och hålla om.

Svårt att hitta titel

Skrev nått som jag kände var alldeles fel. Så jag tog bort det. Nu vet jag inte vad jag ska skriva istället.
Dottern är förkyld. Hostar. Har feber. Ögonen kletar igen stundtals. Äter dåligt. Jag saknar min glada lilla tjej. Just nu är det mest: Nej! Aj! Sluta! Gråt. Nyps. Kastar saker. Funderar om hon kommit i trotsålder... eller vad jag ska kalla det för. Det är iaf väldigt tydligt att hon har en tanke om hur hon vill ha det, och om det inte blir så. Då kommer tårarna. Trotsen. Jobbigt och frustrerande för oss vuxna.

Tillfälligt avbrott

Vill bara förvarna lite. Kommer inte att blogga nått i helgen. Bara så ni vet. Återkommer tidigast måndag förmiddag. Tidigast...

Och som ett litet tillägg - Idag fick jag och dottern mysa sjal. Vad hon mös min lilla hostiga dam. La huvudet mot min rygg. Gosade in händerna under mina armar. Och pratade om allt vi såg :)

Scen från sovrummet

Dottern sitter trött och väldigt ledsen i sängen. Pappans närvaro verkar inte spela någon roll. Mamman kommer in. Lyfter upp dottern i famnen.
-Bära, snyftar dottern.
-Javisst kan jag bära, svarar mamman.
Dottern fortsätter gråta. Ingenting verkar bra.
-Jag vill sova, gråter dottern.
-Det är bara att somna i min famn, svarar mamman.
Fortsatt gråt. Dottern krånglar i famnen. Då reser mamman på sig och "dansar" runt med dottern i famnen. Genast upphör gråten. Dotterns huvud ligger tungt på mammans axel. Mamman lägger ned dottern i sängen.
-Jag vill sova, säger dottern trött.
-Ja, nu kan du somna, svarar mamman.
Lägger sig bredvid dottern. Stryker lite på magen. Tror att hon somnat. Gör ett försök att sätta sig upp. Dottern slår upp ögonen. Tittar på mamman.
-Sova, beordrar dottern (vilken nog ska tolkas som ett Sov!)

Återfall

Plötsligt ramlar den över mig. Jag faller. Handlöst. Jag ser eller hör nått. Så är den där. Sorgen. Saknaden. Denna otroliga LÄNGTAN efter min mamma som aldrig kan bli tillfredsställd. Inte i detta jordelivet iaf.
Det som fick mig över kanten denna gång var en registreringsskylt med bokstavskombinationen NUS. Så resten av vägen hem gick jag med en stor klump gråt i halsen. Dottern sov i vagnen så hos henne kunde jag inte söka tröst.

Trillat dit

Jahapp. Så var vi där då. VAB-träsket! Buhu. Inge kul alls. Mest för dotterns skull lider jag. Först magsjuka och nu hosta och feber. Nu verkar det vara en sjuka som faktiskt gör dottern påverkad. Hitills har hon gått ganska omärkt förbi/genom både det ena och det andra utan att verka sjuk. Idag hittade jag henne såhär i soffan:

Tilläggas bör att dottern HATAR att ha täcke eller filt över sig. Och ligga still utan att sova det är INTE hennes grej.

Nyss

Telefonen ringde här hemma för en stund sedan. Det var dotterns förskola. Dottern hade inte ätit nått till lunch. Normalt är hon en storätare! Dessutom hade hon bajsat löst. Två gånger. Och ledsen var hon. Normalt är hon glädjen personifierad på förskolan!
Så nu ligger hon här hemma och sover. Jag ska se till att få i mig nån lunch nu

Massor!

Ojoj. Ska jag orka skriva om allt som hänt under helgen? Tycker ni kära läsare att det är intressant?

Äsch, jag låter fingrarna flyga fram över tangentbordet så ser vi var vi hamnar!


Lördagen började med städning och pyntning. Dottern både älskar och hatar dammsugaren. Utropar glatt "oooooo" när vi plockar fram dammsugaren, men när vi startar den så springer hon iväg och gömmer sig. Kommer fram efter en stund och vill då gärna hjälpa till en smula. Adventspyntet skulle hon oxå hjälpa till med att fixa, vilket innebar att hon drog ut allt roligt ur jullådan. Sedan när ljusslingor, stjärnor, adventsstakar mm var på plats sprang hon runt och konstaterade "särna"!

Hon fick även en ny favoritkompis. Tomten Gumma heter hon.

Sedan fick mamman rusa för att hinna till kyrkan för att öva inför adventskonserten senare på eftermiddagen. Kom senare hem efter en lyckad konsert och fick ett glatt och efterlängtat välkomnande av dottern, ja från båda håll. Uppenbarligen hade dottern blivit väldigt ledsen när hon insåg att mamman inte var hemma när hon vaknade upp efter vilan.

Lite lek och bus tillsammans hela familjen sedan var det dags för mamman att lämna pappan och dottern hemma, för att träffa andra mammor på rymmen på en japansk resturang på Kungsholmen. Efter en trevlig kväll ute kom mamman hem och strax därpå klev dottern upp och ville "pippi dassa" Alltså dansa till Pippisången. Det fick hon inte, men väl vara uppe en liten stund tills mamman fixat sig för natten.

Tillbaka i sängen var dottern väldigt stökig och hade svårt att somna. Men efter några snurrar och dra mamma i håret somnade hon äntligen på mage bara för att vakna en kort stund senare av att hon kräks. Lilla hjärtat mitt. Så ledsen och förtvivlad. Byte till ren pyjamas. Bädda rent i sängen. Då blev hon pigg och skulle hoppa runt i sängen. Dumt gjort. Mera kräks. Byte av pyjamas. Lite vatten var gott för att skölja bort kräksmaken. Nähä! Det kom upp igen... Nu skippade vi pyjamasen. Bäddade med handdukar i sängen. Äntligen somnade hon. Spak. Ledsen. Men inget mera kräks...

1:a advent vaknade dottern i vanlig tid, dvs vid åttasnåret. Pigg och glad. Efterfrågade gröt med russin till frukost. Självklart skulle hon få det. Lite ProViva var oxå mums. Mamman iväg för att sjunga i kyrkan igen! Dottern trött, åt inget till lunch. Somnade tidigt för middagsvila. Sov ganska länge...

Mamman hade som plan att gå till kyrkan med dottern på eftermiddagen, men iom kräks kändes det inte som en bra idé så det fick bli en tur till farmor och farfar istället. Adventsfika med glögg och pepparkakor. Pappans moster med (nästan) hela familjen var oxå där. Dottern spexade. Satt inte still en sekund. Välte kaffekoppar. Stoppade farmors kaffekopp full med mandlar. Flörtade med pappans yngsta kusin. Eller hon sa nej, så fort han sa nått :D Åt kakor och bullar och russin med stor aptit. Smakade på farmors kaffe...

Dottern somnade sedan i bilen på vägen hem. Ville absolut inte ha någon middag. Allt blev fel. Tror aldrig vi sett henne så ledsen någon gång tidigare. Tillslut kunde hon tänka sig att dricka lite saft med sugrör. Men middagen eller för all del gröten ville hon inte alls ha :( Mamman och dottern somnade totalt utslagna sedan.

Mamman vaknade strax efter midnatt och kom på att paketkalendern var ju ännu inte färdig. Och förresten sov hon med kläderna på. Så hon steg upp, fixade med kalendern. Drack lite vatten. Tvättade av sig. Och somnade sedan om.