Jag tänker väldigt mycket just nu. Analyserar mig själv. Kommer till insikt. Upptäcker saker som jag inte tänkt på tidigare. Det är en jobbig resa. Men ack så nödvändig. För snart kan det vara försent. Om jag inte vill att dottern ska "ärva" alla dessa negativa sidor hos mig. Och det vill jag ju inte.
Jag vill inte att hon ska behöva genomgå samma vånda som mig. Jag vill att hon ska nå till stjärnorna. Jag vill att hon ska ha självförtroende till att göra det. Och självkänsla att inse att hon kan det.
Som sagt. Det är en jobbig resa. Fast jag tror det jobbigaste steget är taget. Steget till insikt. Nu vet jag ju vad felet är. Nu vet jag vad jag ska jobba med. Och vad mitt mål är. Nu gäller det bara att våga fullfölja. Att tänka på rätt saker. Inte fastna nere på botten. Men om jag gör det en dag så är det inte hela världen, det kommer en ny dag, med nya möjligheter i morgon. Små små steg. Ett i taget. Snart är jag framme. Tids nog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar