torsdag 19 februari 2009

Otakt

Det känns som om jag ständigt ligger steget efter. I allt jag tar mig för. Det är ingen rolig känsla. Det är som att jag ständigt kommer upp på perrongen och ser tåget gå. Ibland stressar jag lite extra och hinner precis på tåget innan dörrarna stängs...

Det är en stressande känsla. Det är en känsla av att inte ha kontroll. Att missa saker. Jag gillar inte att ligga efter. Jag vill ligga före. Ha kontroll. Uppleva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar