I fredags frågade vi dottern om hon ville till pappans kusin på födelsedagskalas. JA svarade dottern glatt. Och fortsatte på samma tema ända till det var dags att åka - då ville hon inte. Fast då var det ju så dags. Nä den vägran berodde nog främst på trötthet, för ca tre minuter efter vi lämnat hemmet sov hon gott i vagnen.
Idag har jag (och pappan) frågat om hon vill gå till kyrkan. Nä, har hon svarat vid varje tillfälle. Så därför sitter jag har och bloggar istället för att vara påväg till kyrkan. Det känns både bra och dåligt. Skönt för jag är egentligen för trött. Ledsamt för det är en mysig stund som det nu dröjer två veckor till nästa tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar