På öppna förskolan:Min första reaktion var att jag var på kompisens sida. Och sedan ramlade kommentarerna in, "alla" tyckte att det var superbra att vara hemma och låta bebis sova länge och ostört, och att det inte gjorde nått att ändra sitt liv så att det passar bebis.
Jag: P sover 3*45 min dagtid, nån gång slår han på stort o sover 1,5 h.
Annan mamma: - Så var min dotter, men nu försöker jag va hemma och ha det tyst mellan 11 och 14.30, då kan hon sova 3 h!
(Om det är alternativet så, nej tack!)
Tittar vi närmare på "hemma" alternativet är det att agera barncentrerat, åtminstone som jag ser det. Medan kompisens alternativ är allt annat än barncentrerat. Sonen sover bra som det är och när han känner att han behöver så sover han lite längre. Han får vara med och mamman får fortsätta vara den aktiva person som hon alltid varit.
Självklart är det inte per automatik att agera barncentrerat bara för att man är hemma och låter sitt barn sova 3 timmar. Det finns ju de som gillar att vara hemma och som det då skulle kännas fel att ränna på öppna förskolan, babycafé eller museer för. I den situationen blir det att agera barncentrerat, för då gör man saker bara för att man tror att det är det bästa, mest nödvändiga och det barnet har störst behov av. Fast man själv inte vill, egentligen.
Jag tror att många tror att nära föräldraskap betyder att bryta helt med det liv man levde innan och bara vara hemma med bebis hela tiden, men för mig är det inte alls så. Och nu med andra barnet blir det så tydligt. För sonen får oftast bara hänga med, men jag är ju inte mindre lyhörd för hans behov för det. Det är där nyckeln till nära föräldraskap ligger - lyhördheten, och det går lika bra att vara lyhörd hemma som ute på stan.
Att agera barncentrerat är dessa ständiga frågor om vad barnet vill. Nära föräldraskap är att ta med barnet i vad man än tar sig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar