Vissa dagar börjar fel och sedan är det helt omöjligt att komma rätt. Visserligen är jag en person som faktiskt ogillar rutiner, jag känner mig låst och bakbunden vid tanken på rutiner, men ett visst flyt vill jag ju ändå ha och för att få detta flytet så bör ju saker hända ungefär samtidigt varje dag när det finns tider att passa.
I morse sov sonen ända till det var dags att gå till förskolan med dottern. Jag ville inte väcka honom för han hade sovit så oroligt under natten så jag tänkte att han behövde sömnen. Tyvärr, och visserligen ganska självklart, så vaknade han när jag flyttade honom till vagnen, men då tänkte jag att lämningen brukar ju gå fort så det ska väl inte vara några problem ändå ...
... men då blev det visst en lämning som drog ut på tiden. Det är aldrig bra att komma när de är på väg ut, för då vill inte dottern bli lämnad mitt i påklädnadskaoset, och jag förstår henne. Hon kröp upp i min famn och sa att hon var trött och inte alls ville gå på förskolan idag, men så fort de gick ut var det glömt och inte har de ringt hem henne heller.
Tur det, för då hade jag nog gått och blivit galen eller nått. För, som sagt, vi (sonen och jag) har inte kommit rätt sedan. Nyss somnade sonen övertrött i min famn för det har liksom inte funkat att sova tidigare (jo, en halvtimma sov han nog på förmiddagen, men vaknade när vi gick ned i tvättstugan) och nu kommer jag väl att väcka honom igen när det blir dags att hämta dottern. Jag skulle behöva hämta tvätten från tvättstugan redan nu, men det får vänta till senare, så jag ökar chanserna att hamna rätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar